Katolska Skolan av Notre Dame
Skolavslutningen 2019 Rektorns tal
Kära elever, kära lärare, kära alla i personalen, kära närmaste kollegor i ledningen, kära familjer!
Vid slutet av ett år eller en period med utmaningar, som t.ex. ett läsår på Katolska skolan, brukar jag titta tillbaka och göra en kort balansräkning. Vad har hänt – vad har gått bra – vad har gått mindre bra eller rentav dåligt – vad har jag lärt mig – vad behöver jag bli bättre på. Om jag gör det för detta läsår så känner jag mig tvungen att vara mycket kortfattad och välja ut endast de allra viktigaste eller det som jag anser vara viktigast. Jag började läsåret med att träffa Rebecca och David som skulle bli biträdande rektorer på skolan. Senare skulle Pamela som förskolechef göra skolans ledning fullständig. Hur mycket har inte jag längtat efter den stunden, och hur tacksam är inte jag över förmånen jag fått att kunna arbeta med dem den här tiden: stöd och utmaning är nog ledorden som kännetecknar vårt samarbete.
Vi började höstterminen med uppropet på gården, ett stadium i taget under ett lätt regn. All personal var där och alla elever träffade sina mentorer. Rektorn uppmanade alla att komma ihåg tre ord som skulle prägla läsåret… ni kanske kommer ihåg dem? Förberedda – arbetsamma – respektfulla. Har vi levt upp till dessa? I en kort samvetsrannsakan kan vi själva utvärdera detta – jag uppmanar er alla att göra det nu.
Terminen var sedan präglad av skolinspektionens återbesök. Agendan för arbetet på skolan var satt sedan rapporten maj 2018. Hela skolan arbetade hårt och medveten för att reparera de brister som påvisades – trygghet och studiero, och mycket annat. Jag blev glad när skolinspektionen beslutade att avsluta tillsynen – skolan hade klarat alla punkter. Jag vill påminna er alla att detta var inte alls självklart, andra skolor har råkat ut för värre sanktioner efter återbesöket. Beslutet har varit frukten av allas arbete, vilket fyller mig med tacksamhet till er alla. Skolan bir bättre inte endast tack vore arbetet av några få utan tack vore allas, konstanta och kontinuerliga arbete.
Under vårterminen var det elevens val som dominerade elevernas tillvaro, med dess nya format – tre gånger två hela dagar. Det blev många spännande aktiviteter som jag är ganska säker ni kommer att komma ihåg ett tag till. Fågelholkar, hus med glasspinnar, bostadsmarknad, klimathot, lappteknik, konsert och teater. Senare under terminen var det valborgsfirande för en del av er. Och för en del av er blev det nationella prov en höjdpunkt: ett intensivt utbildningstillfälle. Allt i allt, med långa pass, bestämda raster och fast schema i bamba har detta år varit mycket rikt med händelser.
Vid slutet av terminen, för våra nior, de som idag avslutar en viktig del av sin utbildning, kom framtidsdagarna. Jag vill att alla på skolan ser fram emot dessa dagar som visar sig vara mycket viktiga på olika plan: sammanhållningen i klassen, blicken över skoltiden som gått som ger meningen till allt detta, besöket av en gäst som berättar sin livshistoria, men också blicken mot framtiden. Det är tack vore allt tjat från alla lärare som var och en av eleverna i åk9 kan nu sikta mot att bli läkare, ingenjör, psykolog, chaufför eller annat. Allt får en mening vid dessa tillfällen som avslutar en period. Egentligen skulle man kunna säga att att avsluta grundskolan är bara det man måste göra, obligatorisk skola – så varför så mycket väsen av det? Avslutar inte alla grundskolan någon gång? Det låter inte som någon utomordentligt för vilket man skulle få beröm. Oavsett hur man ser på denna avslutning vill jag framför allt önska er lycka till för det som kommer nu: studier eller annat – gör det utan att tappa siktet mot meningen med allt…
Och då kommer jag till det som upptar mina tankar mest utöver balansräkningen: mest av allt funderar jag på vad är meningen med allt detta. Varför gör vi allt detta? Varför går vi till skolan? Varför anstränger vi med allt vi kan för att få elever och alla att lära sig saker? Jo, att lära sig är att förändra sig lite, steg för steg. Den som lär sig nya saker blir en annan, litegrann för varje sak man lär sig. Och på Katolska Skolan strävar vi efter att lära oss så att vi förändrar oss och bli mer och mer helgjutna människor – människor som liknar mer och mer helgonen, våra stora förebilder. På Katolska Skolan vill vi förändras till att likna helgon mer och mer. Det är en helgonfabrik, där man lär sig om svenska och matematik men också om dygder som tro, hopp och kärlek, mod, rättvisa, visdom och måttfullhet, arbetsamhet, lojalitet, fromhet, och många fler.
Detta är min önskan till er som avlutar sin tid på Katolska Skolan – må ni växa mer och mer in den människa Gud vill att ni skall bli – ett helgon mitt i era nya omständigheter, vilka dem nu må vara. Var säkra på mina förböner för er. Lycka till!