Katolska Skolan av Notre Dame
Jultal 2019
”Pappa… vad önskar du dig i julklapp?” Denna fråga får kanske flera pappor ett antal gånger under de senaste veckorna. Barn vill göra andra glada genom att härma andra (vuxna) och ge en julklapp till dem man har nära. Att härma andra, att göra som våra förebilder är kanske det mest omedelbara sättet att lära sig – både för barn och vuxna: en bra och god förebild har mer effekt än tusen ”predikningar” eller tillrättavisningar. Förebilder, bra förebilder, är nog det viktigaste för människornas utveckling mot en bättre värld. På en skola är alla vuxna (pedagoger och icke-pedagoger) förebilder, inte endast kunskapsöverförare, ämneslärare, undervisare: det är det magiska på skolan det blir undervisning varje minut, om man vill eller inte. Tack pedagoger och alla på skolan – ni tar er an utmaningen att vara bra förebilder för våra elever, ett tufft uppdrag som går väl över ett avtal…
Frågan ovan kompletteras dock ofta på följande sätt: ”Pappa… vad önskar du dig i julklapp… förutom snälla barn?” Det vill säga ”förutom att vi är snälla mot dig och mamma”. Det är egentligen det viktigaste: barn vet redan vad mamma och pappa blir glada av – att barn är snälla med varandra och med andra. Eller hur? Ni vet vad som skulle göra era föräldrar glada – att ni är snälla, sköter skolan bra, lär er saker, ha många kompisar, är justa, är lojala, är arbetsamma, uppriktiga (dvs inte ljuger för dem), modiga, osv. Egentligen borde vi känna igen listan… det är listan över en del dygder, dessa goda vanor vi tränar på under hela livet (och speciellt i skolan!) och som är kännetecknet för helgonen – mamma och pappa blir glada av att barnen blir helgon!
Då är krav på var och en av oss klara och tydliga: barn skall vara ”snälla” och vuxna skall vara bra och positiva förebilder. Och då vet alla vad man skall göra och mitt tal har redan sagt allt det vill säga… om det vore så enkelt: vilket barn är alltid snäll? Vilken vuxen är (alltid) medveten om sitt ansvar i att vara en bra förebild? Uppdraget är svårt, det kanske inte går att göra det, det är kanske så att vi inte har någon chans…
Som tur är så kommer vi snart ha förmånen att betrakta Jesusbarnet i krubban. Ett litet barn som inte har någon makt eller några superpowers, ett litet barn som vi alla har varit. För detta barn är ingen rädd, eller? Vi får även veta att detta barn är Gud själv, Han som skapat himmel och jord, han som vet hur människor blir lyckliga. Genom att bli ett litet barn så drar Gud ut ur oss alla våra bästa sidor: när vi se på det lilla barnet så blir vi snälla, och vill bli goda förebilder, för det barnet och för alla. Det är Guds pedagogik: Jesusbarnet
Katolska Skolan av Notre Dame
Jultal 2019
uppmuntrar oss att ta föresatser för att förbättra oss. Och… känner ni igen det? Detta är träningen som gör att vi antar goda vanor – dygderna som gör oss till Guds vänner och gör oss lyckliga på riktigt.
Detta är min julhälsning: gå nära Jesusbarnet i krubban, på riktigt. Du kan sitta där bredvid krubban hemma och föreställa dig att du är en av dem som var där då och som såg allt och hörde det som sas… Och låt Jesusbarnet bli din personlig tränare i dygder!
God Jul och Gott Nytt År!
Comments